Mikael o Jenny

Lördag kl 09.20 lämnade vi lägenheten och begav oss med bil till tygmarknaden, Mikael hade beställt skjortor och en kostym. Skjortorna hade nu rätt armlängd och han var jätte nöjd, förra gången han skule hämta de så var armarna förkorta. De hade mätt fel, humm. Kostymen var naturligtvis inte färdig även att han ringde dem dagen innan och sa att kl 10 vill vi hämta den. När vi väl var där så sa de som vanligt, inte färdig nu, om två timmar. Då är vi inte här, sa Mikael och lät antagligen inte super glad.
Vid 11 mötte vi två IT tekniker från Kralstad, Kent och Stefan, på flygplatsen. De ska fixa och dona nu när de bytt fabrikslokal i Changzhou. Klockan visade 12 när vi fyra begav oss mot Changzhou, kl 15.30 var vi framme. Trodde jag hade fått myror i byxorna innan vi var framme. Ute sken solen och tempraturen låg runt 17 grader, och vi satt i bilen i trafik köer. Tänk om det hade varit som hemma, köra 17 mil tar max två timmar, iof sig så är det längre utifrån flygplatsen men ändå.
Väl framme vid fabriken kollade vi in de nya lokalerna, jag blev väldigt förvånad över att de burit in allt kontorsmatrial innan de städat av allt byggdamm. Jag fick då förklarat för mig att de skulle städa på söndag f.m. Ok, men är det inte lättare att städa ordentligt när man ha fria ytor och efter man burit in allt så får man naturligtvis städa en gång till, men då slipper man ju dra runt allt byggdamm. Men jag sa inget utan bara nickade till svar.
IT teknikerna plockade isär server rummets innehåll så hjälptes vi åt att flytta de sakerna, det var väl det enda vettiga jag uträttade den dagen.
På kvällen åt vi gott på Changrila, det hotellet ITteknikerna bor på och som är grannhuset till Mikaels övernattningslägenhet. VD,n och hans fru var oxå med på middagen. Kul att få träffa endel av alla som man hör endel om, nu har man även ett ansikte till namnet. God mat i gott sällskap.
Söndag morgon lyxade vi till det med att äta frukost med IT killarna, det fanns mycket att välja på men att äta nudlar, ris eller soppa till frukost avstod jag från. Det var antagligen lyxig frukost i kinesiska ögon.
Väl på kontoret så städades det, men inte riktigt som vi tänker oss städning. De plockade ner fönstrena och la de på det kakalade kontorsgolvet, putsade fönstrena med kallt vatten, sopa och ett stålull (sådant man har när man rengör grytor), när fönstrena väl var påplats igen skulle inte jag kallat dem rena, det var de fulaste rutorna jag någonsin sett! Och de skulle vara ny putsade! Jag försökte damma lite inne på Mikaels kontor men då kom det någon kinesiska och tog över. Hon trodde nog inte jag visste var städa var, jag överlät jobbet till henne och gjorde ingenting i stället.
Hux flux fick vi reda på att det var en i produktionen som hade bröllops lunch, så vi for dit. De hade gift sig på annan ort så nu var det bara en liten fest på lunchen, jaha tänkte vi. Det var ca 200 personer, liten? Vi satt ca 12 personer kring varje bord och mitt på bordet stod en stor glasbricka som man kunde snurra på. Där plaserades all mat, så fick man sitta och snurra och ta vad man ville ha. Mätta och goa lämnade vi bygget efter 1.5 timme, då var festen slut. Alla har vi olika seder.
Åter på kontoret försökte Mikael och en dansk kille föklara att de skrivborden som ska stå i kontorslandskapet, bestående av 6 st skrivbord + hutsar och hyllor ska bsetå av samma färg. Inte fyra ljusa skrivbord, två mörka och en hylla i någon mellan färg. Vaddå? Mikael pekade, detta är ljust, detta är mörkt, detta är en udda färg. Allt i detta rummet ska ha denna färgen.
Varför då? Tyckte alla kineserna, tittade mycket frågande på honom.
Till sist var det bara, de skrivorden ska dit, de ska dit, byt den mot den osv. Att ett kontorslandskap ska vara enhetligt fattade visst inte de. Vi bara skakade på huvudet åt dem och de tyckte säkert vi var lika korkade.
Efter omplaceringen avmöbler och  shopping bland cd-skivor inne i Changzhou begav vi oss mot Shanghai, det hann bli mörkt innan vi var hemma och att åka bil i möker är ingen hit här i Kina. Så Mikael var tyungen att lova mig att han inte hedanefter ska köra i möker, som han iof sig inte vill. Det var en oehörd lättnad när vi pakerade bilen i pakeringshuset och insåg att vi kommit hem levande.
Motorvägen består av fyra filer, längst till höger lastbilar, bussar, längst till vänster ska man hålla mellan 100- 120 km/tim, det står på skylltar, näst längst till vänster ska man hålla 80-100 km/tim. Vad gör då en som kör i 75 km i filen längst till vänster? Om det bara hade varit en som tänkte som han, men det gör nästan alla. De kör inte om till vänster, utan ta den filen som är fri. Många kryssa sig fram hej vilt bland alla fyra filerna.
Väl i TV soffan tittade vi på "Så ska det låta", Robert Gustavsson är en rolig prick han, undra vad han får allt ifrån?