Mikael o Jenny

Har funderat mycket på om inte kineserna el andra som lever väldigt trångt kan få fullständigt krupp när det alltid är så förbaskat trångt!
Det är väl ganska trångt i de flesta storstäder och inte bara just i Shanghai men om man tänker på oss där hemma så har många möjligheter att ta sig ur stan mellan ververn, vissa har stuga, föräldrar har hus, det finns nationalparker, vanliga grönområden och en massa annat.
Men här el på andra ställen där inte parker är så högt prioriterat och där de inte får gå vart de vill, undra hur de känner sig?
När jag för frågan på tal här nere är det många som säger: de vet inget annat.
Vet inget annat.........
Man har förstått det att det finns många som aldrig lämnar Shanghai under hela sitt liv, vissa lämnar knappt sitt kvater el sin statsdel. Det kanske mer är de äldre och fattigare men lite generellt håller de sig mer i "sitt" område. Bor inte där och jobba där, utan får man jobb där så flyttra man dit el bor man här så skaffa man sig jobb här. Ganska praktiskt, slippa sitta i bilköer, trängas på T-banan el köra längre än nödvändigt med sin elmoped.
Jag har inte sett på "långtnär" allt fint vi har att se i Swe, men hade vi haft Kinesiska muren i Swe så tro och hoppas jag att de flesta ändå hade besökt den, det är ju ett av världens största verk. Men det är oehört många kineser som aldrig kommer dit, kanske inte ens vet hur stort det är?
När man börja fundera är det bara att inse: vilken tur man haft att man är född där man är och har fått det som man ändå har det!
Vi har gått i skola där man får reda på saker, ingen TV som blir svart när något "olämpligt" sägs ang vårt land, få rösta på vad vi vill, bli sällan dikriminerade, har vuxit upp i det gröna, andats frisk luft sedan vi föddes, använt cykelhjälm, bilbälte och ha ett fungerande rättsystem.
Fundera på hur jag hade varit om jag inte hade kunnat gå ut och hugga min egna julgran, kunnat ta vilken gran jag velat utan att pappa muttrat, inte kunnat ta hunden och fikakorgen och bara gått ut, plockat blåbär och sett ut som en vampyr runt munnen när man kommit hem utan bara bott i en liten lägenhet där det var kallt på vintern och varmt som döden på somaren, ständigt trängt sig fram för att komma fram. Undra hur man hade varit då?

Tänk vilken tur man ändå har!