Tänkvärt!

Tänkvärt!
Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007. En man
med violin spelar Bach i en timme. Under den timmen passerar ca 2000
personer.
Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och
drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter
sedan vidare.
Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt
utan att stanna.
Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar
snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera
barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina
föräldrar)
Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för
att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan
att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.
Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till
att han slutar, ingen applåderar.
Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu
levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest
krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston,
biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på
T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av
ett sociologiskt exsperiment om perception, smak och människors
prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i
en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att
uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat
sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra
pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
 
En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker
spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste
instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0