Mikael o Jenny

Det började med att jag glömde kamran hemma efter att jag varit hemma i maj, såg riktigt framemot att komma hem till kameran och kunna använda den flitigt under vår semester.
MEN: efter en vecka hemma så var det dags för bröllop med tillhörande fest, MYCKET TEVLIGT, men inte för vår kamra. Skärmen spräcktes när en över förfriskad kusin till bruden gjorde någon sorts dans tackling mot Mikael och mellan dem i Mikaels kavajficka låg då kameran.
Det funkade att ta kort med den, titta genom det där lilla hålet (som man alltid gjorde förr), men då tro jag hålen var större än vad de är idag. Kort kunde man ta men göra några inställningar var svårare för alla alternativ ser man ju på skärmen, och vår skärm var grå.
Jag har bara varit ur sur på att den gått sönder, vi har varit så nöjda med den. Visst den var lite dyr när vi köpte den men det gjorde inget med tanke på att vi tyckt om den.
Mikael har spanat på kamera sen vi kom tillbaka till Shanghai, läst på nätet och guu vet allt. Vi hade dock lite delade meningar om vad vi skulle ha för någon typ av kamera. Jag vet att det blir jag som bär runt på den, därför ville jag ha en liten. Hällst en mindre än den vi hade, medans Mikael tyckte vi skulle få något mer än i den förra och då blev de större.
Så igår efter fyra timmars letande så köpte vi äntligen en. Panasonic, Lumix och något nr.
Nu ska man då bara lära sig använda den oxå.