Världen är orättvis!
Världen är orättvis på många plan, det vet vi alla. Men just nu är det nog värst för Ellen & Chris, jag tänker på dem så!
I somras medan jag var hemma var en av höjdpungterna att till hösten skulle jag & Ellen sy tillsammans, en massa julsaker skulle det bli!
Väl i Shanghai igen så ringde Ellen och berättade att hon inte mådde bra och oxå pga vad, hon var på smällen! Efter så många års väntan så hade det skett! Hennes mamma var på besök så de få timmarna hon var på benen ville hon naturligtvis tillbringa med henne.
Veckorna gick men så äntligen träffades vi för två veckor sedan då hon var tillbaka i stan efter semester i Thailand och Singapore. I Singapore hade hon berättat den glada överaskningen för sina kopisar och alla hade skojat och skrattat. Väl här så träffades vi och hade en TOPPEN dag, lördagen kom och vi träffades igen tillsammans med våra gubbar, lika trevligt då. Vi bestämmde oxå att vi skulle försöka träffas på onsdagar och sy, tyvärr så kunde jag inte kommande ons men vi skulle träffats idag var meningen.
I fredags kväll kom ett sms från Ellen, jag förstod att något var fel med bebisen och att de skulle flyga till Sinapore följande dag. Jag skickade genast tillbaka ett sms med en massa frågor. I lördags fm ringde Ellen och det slutade med att både hon och jag bölade i telefonen.
De hade varit på ultraljud på torsdagen och då hade de sett att barnets organ satt på utsidan, allt el delvis det som skall vara inne i magen var på utsidan. Förskräckta och utav sig av förtvivlan åkte de hem och läste en massa på nätet, konsulerade läkare i USA och Singapore. De förstod att hoppet inte var ute för nu kan de operera fostret i magen el så kan man gå hela tiden ut, föda och sen operera. Men självklart såg det inte bra ut. I Kina var det lika med abort så i lördags em flög de till Singapore för att i måndags träffa specialister.
Nu är det ons och vi skulle ha sytt idag, istället fick jag ett mail av henne.
Bebisens hjärta hade slutat slå för någon el några veckor sedan, sen hade det blivit infektion och det var därför organen böjat växa på utsidan.
Till helgen flyger Chris tillbaka till Shanghai för att jobba och Ellen stannar kvar hos familjen ett tag.
Man är så liten här på vår jord! Jag vill bara krama henne, men vad hjälper det just nu? Det enda jag kan göra är att skicka ett mail, visst det kan varma men i det stora hela?
När de äntligen lyckades få till ett litet foster efter många års väntan och förtvivlan så händer detta!
I somras medan jag var hemma var en av höjdpungterna att till hösten skulle jag & Ellen sy tillsammans, en massa julsaker skulle det bli!
Väl i Shanghai igen så ringde Ellen och berättade att hon inte mådde bra och oxå pga vad, hon var på smällen! Efter så många års väntan så hade det skett! Hennes mamma var på besök så de få timmarna hon var på benen ville hon naturligtvis tillbringa med henne.
Veckorna gick men så äntligen träffades vi för två veckor sedan då hon var tillbaka i stan efter semester i Thailand och Singapore. I Singapore hade hon berättat den glada överaskningen för sina kopisar och alla hade skojat och skrattat. Väl här så träffades vi och hade en TOPPEN dag, lördagen kom och vi träffades igen tillsammans med våra gubbar, lika trevligt då. Vi bestämmde oxå att vi skulle försöka träffas på onsdagar och sy, tyvärr så kunde jag inte kommande ons men vi skulle träffats idag var meningen.
I fredags kväll kom ett sms från Ellen, jag förstod att något var fel med bebisen och att de skulle flyga till Sinapore följande dag. Jag skickade genast tillbaka ett sms med en massa frågor. I lördags fm ringde Ellen och det slutade med att både hon och jag bölade i telefonen.
De hade varit på ultraljud på torsdagen och då hade de sett att barnets organ satt på utsidan, allt el delvis det som skall vara inne i magen var på utsidan. Förskräckta och utav sig av förtvivlan åkte de hem och läste en massa på nätet, konsulerade läkare i USA och Singapore. De förstod att hoppet inte var ute för nu kan de operera fostret i magen el så kan man gå hela tiden ut, föda och sen operera. Men självklart såg det inte bra ut. I Kina var det lika med abort så i lördags em flög de till Singapore för att i måndags träffa specialister.
Nu är det ons och vi skulle ha sytt idag, istället fick jag ett mail av henne.
Bebisens hjärta hade slutat slå för någon el några veckor sedan, sen hade det blivit infektion och det var därför organen böjat växa på utsidan.
Till helgen flyger Chris tillbaka till Shanghai för att jobba och Ellen stannar kvar hos familjen ett tag.
Man är så liten här på vår jord! Jag vill bara krama henne, men vad hjälper det just nu? Det enda jag kan göra är att skicka ett mail, visst det kan varma men i det stora hela?
När de äntligen lyckades få till ett litet foster efter många års väntan och förtvivlan så händer detta!
Kommentarer
Trackback
