Min onda tå.

Efter att vi bytt lägenhet så började jag använda löpabandet lite mer flitigt än tidigare, tidigare så var det = med aldrig.
Tyckte det var ur löjligt med löpaband hemma, springa på ett band när man kan ta en tur i skogen eller på elljusbanan? Här funka det ju inte på samma sätt så man få "ta vad man hager" så då blev det löpabandet.
Blev väldigt imponerad av mig själv första gången då jag tog ca 7.5 på 60 min, det satte press på Mikael som naturligtvis slog mig, så slog jag han och så höll vi på ett tag. Men att ta ta 10 km på 60 min, det var svårt det! Fatta inte verför, va så nära flera ggr men nådde aldrig dit, inte Mikael heller ska tilläggas.
Men så i måndags var jag stor & stark, räknade lite fel på sluttampen men tog dock ändå 9.96 km på 60 min. Super nöjd, men hur länge varade det då? Just det, i 1.5 timme tills jag pratade med Mikael, va tro ni han säger: jo att han sprungit 1.330 km på 75 min, det var väl då självaste ..... att man inte kan få vara bäst ett litet tag iaf.
Men de sista 20 min så började min vänster tå att säga: jag har ont. Men målet var i sikte oh skam den som ger sig så jag sprang på även att tån varkte. Det var en för lång tånagel som var problemet, åtgärdade problemet hemma. Men guu så ont den gjorde hela natten, pulserade och hade sig. I tis var det ok, men efter gymbesökt i ons kväll så började den göra ont igen. Jag & Kate var på massage senare på kvällen, hennes vänster fot hade plötsligt göra väldigt ont så hon haltade väldigt, så där gick vi, sida vid sida och klagade på våra onda fötter.
Vet inte vilken färg den har för nagalarna är nymålade med fina blommor på så jag vägra att ta bort färgen, den får väl varka, pulsera och ha sig tills den ger upp och jag kan börja ha skor på mig igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0