Torsdagens Quiltgrupp

Då var det daggs att hänga med ett gäng på deras quiltgrupps möte i torsdags. De är internattionella brudar, två från New Zealand, två från USA, en tysk, en Schwetziska, undra vart de andra sex st kom från? Nya namn och allt på engelska, tala  om snurrig i bollen.
Jag fick åka med en snäll tjej, så jag tog mig en 20 min promenad i den då 34 gradiga fuktiga hettan till ett känt ställe där de hämtade mig.
Sen var det bara att försöka bekanta sig med de andra brudarna så gott det gick.
Det var bara jag och en tjej till som quiltade på maskin, de andra satt där med nål, tråd och quilten uppspänd på en båge. Vissa sydde ihop sina pytte rutor för hand oxå, jag nästan svimade av bara tanken när jag så en tjejs dubbeltäcke. Någon sydde ihop framstycket på maskin och hand quiltade sedan ihop det.
Jag vrålsydde i måndags och tisdags för att ha något med mig att sy för hand. De titade på mitt och sa: guu så snygga färger (det är väldigt färglatt) men sen tro jag att jag kunde räkna ut deras nästa mening: men jag tycker inte om sättet du gjort det på. Men de sa naturligtvis inget och inte brydde jag mig heller, jag gör på mitt sätt.
Hon vi var hos hade den häftigaste lägenheten jag varit inne i, ett rymligt vardagsrum med kinesisk inspererat matbord plats för ca 10 per, stor soffa, fåtöljer och en lika stor platt TV på väggen, några små grupper fick oxå plats i rummet. Allt detta hade utsikt över floden och Lupu bridge genom gigantiska fönster som tog upp en  hel vägg. Även deras badrum hade denna gigantiska utsikt, så där  kunde man ligga i badkaret och blicka ut över floden och dess liv genom ett stort fönster.
Inte tala om hennes lilla syatelje, ett sådant rum har jag oxå- fast i drömmarnas värld. Där fanns ett smalt långt bord till de två symaskinerna, ett stort bord med skärplattor, kinesiskt vitrinskåp med hur många hundra meters tyg som hällst, en vägg där man med hjälp av några nålar kunde fästa upp sina alster medans man jobbade med dem. Självklart fanns det yttligare något skåp med andra finnesser. Undra vilket guldkontrakt de har?
Efter både fika och mat så var det dags att bege sig hemmåt, hade samma tur på vägen hem som dit och fick åka med Debbi. Sa adjö och tack för denna dagen och så började min vandring hem mot svalkan. När jag väl nådde lh så var mina i normalt ganska smala fötter som uppsvälda bullar, tårna såg ut som röda prinskorvar och jag fick knappt ut foten ur min skinnsandal. Termometern visade då +39.5. Internett ville inte och det gjorde knappt något för  jag var så trött i huvudet så jag vek tvätt och strök i tystnad, sådant jobb som inte kräver någon tankevärksamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0