Mikael o Jenny

Packa, stryka och fundera ut om det är något man kan utesluta från packningen så att vikten stämmer överens med lagen.
Vi åker på torsdag f.m. (Kinesisk tid) och anländer till G-borg vid midnatt (svensk tid). Får transport hem av en ny tränad ambulans chafför, Nicke tränade körteknik förra veckan så säkert som man kommer att åka då, har vi inte gjort på tre månader.
På lördag morgon vid sju tiden flyter vi mot Turkiet och varmen, bara det är bra väder. För nu är vi trötta på grått väder och + 18 grader.
Väl i Turkiet är det sol, bad, äta och dricka gott, umgås med hela familjen Andersson och fira pappa Bengts 60 års dag. Hoppas att farfar och farmor släpper järngreppet om sina små ögonstenar (barnbarnen) och låter oss få leka hela veckan med dem nu när vi äntligen ska få träffa dem.
Sen ska Mikael till Lettland på affärsmöte, jobba i V-mo och träffa några kompisar innan han far tillbaka till kineserna. Jag blir hemma 1.5 vecka mer än han, ska jobba några dagar på Höganloft och träffa ännu fler kompiar. Mamma Astrid frågade häromdagen med ironisk röst hur jag ska klara av att jobba i fyra dagar nu när jag bara haft det bra i tre månader. Då svarade jag bestämt att det ska inte vara några problem, men jag kommer nog att få jäv....ont i fötterna, trött i ryggen och hjärnan kommer nog gå på högvarv. Få se om man lyckas plocka fram några recept ur hjärnbanken?
Fast igentligen så är vi inte i behov av att åka hem just nu,  vi har  så roligt här. Träffat endel roliga människor att umgås med, pärlgruppen och kulturgruppen hittar på en massa roliga saker och så upptäcker man ju staden. Antagligen så kommer man aldrig att upptäcka allt, hur mycket man än går och titta. Mikael jobbar mycket, men det verka ge resultat och då får han ny och ännu mer energi till jobbet och det är ju kul.
Men så skickade lillasyster Annie en bild på Elsa (familjen Natzéns hund som alla älskar) och då fick man allt lite hemlängtan. Pappa har berättat att lammningen är i full gång så man måste ju bort och titta på de små skuttande ulltussarna. Bara det att få gå ut i skogen och andas frisk luft, rena rama hälso resan blir det ju av det.
Måste ut i min "kolloni lått" och ränsa ogräs, kankse ska man ta och så några rader morötter, då är de nog ät bara när man åter kommer hem till sommaren (om man kan be mamma strö lite kärlek över dem medans man är borta?)
Det har ju varit någon sorts baby bomb hemma så man får ta bilen och susa runt och titta in de små liven, det är ju det som är bra med att besöka och titta. Få gosa lite och när de börja skrika kan man lungt lämna över dem till föräldrarna.
Strykjärnet har gått varmt idag, men nu är allt slätt och fint så nu får det ställas in i gadroben och jag ska fixa färdigt inför resan. Blommorna ska få lite ompyssling och så måste jag rensa ur kylen.

Jag har träffat en ny tjej vid namn Rene, här tala vi om van att bo utomlands. Södra Kina, Corea och så har hon pendlat till sin älskade man medans han var ute och for över världen.
Jaha du, vad har jag att jämföra med? 2.5 månad i Shanghai och endel resor, jo visst, en bra början.
Hur som hellst så är hon super trevlig, hon kom på fika kl 10.00, då den nybakade kakan jag fixat till på morgon kvisten stod på bordet. Jag kom hem kl 18.00, så visst hade vi det skojigt tillsammans!
Hon visade mig en marknad, guu vad saker där fanns! Gator, hus, gränder, rulltrappor, vanliga trappor, väskor, skor, kläder, kopie kläder och en massa kineser. Vi var de enda två vita jag såg till under de timmarna vi spenderade i området. Man går in i en ingång och om man har tur så kommer man ut i samma hål. Jag kommer inte att lyckas om jag går dit ensam någon gång.
Där fanns fynd! Men då fick man titta, leta och rycka i lite av varje.
Jag fattar inte hur i hela världen de ska lyckas sälja allt det som fanns i detta området, visst är det många människor som ska ha kläder och skor på kroppen, men så mycket?
När vi skulle ta oss därifrån hade det börjat regna och mörkret hade börjat göra sig påmind, då jag såg en stackars pojke liggandes på gatan och skrek. Polisen fanns på ett par meters avstånd och inte ingrep!
Han var graft handikappad och hade ingen förmåga att ta sig därifrån på egen hand.
Rene sa att han bruka ligga där, han låg där inte när vi gick där några timmar tidigare på dagen.
Men vem i hela fridens namn är så elak så man placera ut en stackars handikappad kille på den våta asfalten i regn och låter han ligga där medan människor går förbi. Tiggare skulle han likna, men inte tro jag att de pengar han får ihop kommer till godo för honom. Är det någon som är så elak att ens placera ut honom så har jag svårt att tro att den elaka människan skulle ge honom av de pengarna han får in medans han ligger där på gatan och skriker och bara vill därifrån. Jag hade mer än järna givit honom ett bidrag om jag hade vetat att han fick del av det, men det har jag svårt att tro att han få.
Jag som har svårt att tro att det finns människor som är snattare, fick tjuvar, mördare och bedragare. Men efter detta så vet jag inte länger vad jag ska tro.

De ofentliga toaletterna är en sak för sig!
I vår lägenhet så är det ju som hemma i Sverige, rena fina och man kan sitta på dem.
De ofentliga är av skiftande karaktär, det tog inte många besök innan man uppskattade stå-toaletterna.
Varför: många kineser tänker nog inte på att efter dem så kommer det en ny besökare och vill besöka en någorlunda trevlig toa. Visst, hemma kan de ofentliga toaletterna ha skiftande renlighets grad men här är alla mer eller mindre mega äckliga.
Är man ute en hel dag eller nära på det iaf så någon gång under dagen så måste man även om man inte vill besöka toa enheten.
Då är det bra om det är stå toa för då är det bara skorna som kommer i kontakt med det smutsiga och inte min lilla rumpa. Men så kan man oxå hamna på ränn toan, det är en ränna men får gränsla, det är verkligen budjet varianten.
Första gången jag hamnade på en sådan  hade jag turen att gå in i det första båset, upptäckte snart att när någon spolar är det att föredara att vara på den första toan, annars är det bara till att blunda till allt har passerat. Se till att man gör sitt behov snabbt och kvickt och gå där i från så fort som möjligt.
Så nästa gång jag betalar 5 kr hemma för att gå på toa ska jag betala och le!

Kontorspersonalen på Lesjöfors China hade kick off i lördags och lilla jag fick äran att följa med.
Att åka skidor innomhus i Shanghai var ingen hitt!
Det är en av världens få inomhus anläggningar, men tacka vet jag riktigt snö!
Lutningen var på ca 40 meter, det var ingen snö utan iskristaller som låg i drivor.
Utrustningen var usel, pjäxorna var sedan tidigt 80-tal, skidornas stålkanter var lika trubbiga som de där plastsaxarna man hade och lekte med när man var liten. Som tur hade jag och Mikael med våra egna gore tex kläder så man slapp låna de där svettiga exemplaren de hade att erbjuda.
Efter en stund så krampade mina tår i de blöta pjäxorna som klämde på tårna och glappade i hälen fast man spänt åt dem på max. Så jag gav upp, tillsammans med en dansk (som inte åker skidor) gick vi och tog varsin öl på en närliggande resturang. Solen ville nästan titta fram så vi tog ölen och satte oss på trappan utanför  grannbyggnaden till resturngen. Men de tittade på oss och frågade artigt om vi inte ville sitta inne. Men vi njöt i solen, något de inte förstår.
Kineserna tyckte det var toppen kul och det var ju det som var viktigast!

I onsdags kväll hade swedladies tjejkväll på Zapatas som är en resturang på den stora bargatan här i stan. Vi träffades 20.30, jag och många andra droppade in några minuter efter utsatt tid, men det gjorde absolut inget.
Det var gartis magaritas fram till 23.00, det smakade som isig smoothi och var lika strakt som saft. Men efter att ha druckigt tillräckligt många så mådde man som en kung på dansgolvet där det spelades 80-tals låtar för fulla muggar. Träffade två nya tjejer, den ena kom samtidigt som jag, den andre har jobbat här sedan i augusti men reste och jobbade så mycket så hon var som ny inflyttad hon med. Nu har hon sagt upp sig och lever samma glassiga liv som vi andra två. Vi drog oss från Zapatas högljudda lokaler och gick in och satte oss i grannhuset som erbjöd en tystare miljö, pratvänlig miljö. Där satt vi, jag (bondtösen som gillar att pysslar), en arskitekt och en IT chef. Blandad kompott, men kul hade vi! Vi fick lämna stället lite efter 01.00 för då stängde de, annars hade vi nog suttit där ett bra tag till.
Mikael den stackarn bara jobbar! Inte konstigt att han har haft ont i magen nu ett par dagar när han bara jobbar och hur mycket han än jobbar så har han en massa kvar.
Till helgen kommer hela kontors gänget in till stan och ska ha kick off, då får även lilla jag följa med. Då får vi hoppas att alla ha kul och får nya krafter till nästa vecka då de åter får jobba häcken av sig. Medans jag har det ofärskämt bra!

När det är tort ute så hör man en glad liten låt när man är ute och spatserar på gatorna eller sitter på balkongen. I början av min vistelse här i Shangahi hördes den inte för då var det regn och kallt, men när våren började visa sig så kom låten allt oftare. Kunde inta fatta vad det var förrens en dag jag gick på trottoaren och såg den spelande lastbilen komma rullande på vägen och sprutade vatten på gatan. Det liknar böndernas flytgödsel spridare, fast den sitter på en lastbil.
Tro de vattna gatorna för att det inta ska damma för mycket, gatsopmaskinerna rullar oxå fram på gatorna men denna sprider bara vatten.
Här i stan så spela den en liten obestämndbar melodi men i Hangzhou spelar de bjäller klang. Vad som hellst men inte bjäller klang när solen skiner och de åker runt och vattna asfalten.
Stod vid ett övergångsställe häromdagen, det var röd gubbe och ijämte mig stod det en sån där lastbil vid en brandpost och skulle fylla sin lastbil med vatten. Tänkte gensat, det har blir trevligt att studera. Han drog ut sin slang, skruvade på den på brandposten och började tanka. Det kom mer vatten på gatan än det lär ha gjort i tanken, för han hade inte skruvat på slangen ordentligt på brandposten. Pluss att slangen hade hål så det var en stråle som stod som en fontän, men det löste chaufören fint med att lägga på en tvättsvamp på hålet. Då syntes ju inte fontänen, lysande!
Så vipps när han satt på huk så släppte slangen från brandposten och hans fötter fick sig ett bad. Trottoaren blev ren, men tanken lär inte ha blivit fylld. Så blev det grön gubbe och jag gick över gatan. Funderade lite över det där, den chaufören lär väl ha fyllt den där lastbilen förr. Men när man ser att man inte fått på slangen bra, varför inte skruva av den, prova ingen och då förhoppningsvis läcker den inte som ett soll. Det tro la sjutton att slangen skulle släppa med tanke på att brandposten har ett rätt bra tryck.
Det är nog som han i vår repa säger: många kineser tycker det är bättre att göra om saker flera gånger än att göra det bra från början.

JÖSTA PETTER!!!
Regnet piskar på rutan på våning 16 som vi bor på. Blåsten viner, regnet piskar och så mullrar det av oska. Och i går satt jag och solade! Konstigt!

Vädret är väldigt varierande!
Igår var det mellan 20-25 grader varmt, så när jag träffade Kerstin på fika på f.m. så var det kjol, leggins, sommar skor, skjorta och koftan fick ligga i väskan. Satt på balkongen och gottade mig i solskenet och lapade sol. I dag var det 12 grader, regn, oska och grått. Hur tråkigt som helst!

När någon läser detta och sedan stöter på Eivor så hälsa henne att brevet nu nått oss.
Jag har suttit på balkongen i solskenet och läst brevet från henne, det har varit på väg i över två månader, men nu har det kommit fram. Det var jätte roligt att höra från henne och lika roligt att få brev.
Kände igen handstilen så väl men kunde inte komma på vem det kunde vara, så öppnade jag det och tänkte, ja just det, kröga kärringen skriver ju så.
Förstår att 16 åriga Lina ville åka på semester med sin farmor, det skulle jag oxå viilja om man hade haft en sådan raffig farmor som Eivor. Hoppas ni fick en bra vecka på Teneriffa!

Grattis Johanna!
Härligt att du kommit upp till samma fina ålder som en annan har gjort, men va lugn, det känns precis som innan!
Tyvärr är inte alltid kominikationen mellan Kina och Sverige den bästa så jag har inte kunnat gratta dig innan, sorry!
Det var som en annan svensk sa, kinesiska myndigheterna har laggt en blöt filt över hela internet, det är jätte många som har haft problem att komma åt bank, försäkrings bolag och liknande. Hoppas det blir bättre!
Hoppas du hade en bra födelsedag och fick många paket!

Jag är ju uppvuxen med att man källsoterar sina sopor, men här slänger man ALLT! Det var ju rent deprimerande att se hur allt bara slängdes i en och samma påse när man kan räkna ut hur mycket sopor 20 miljoner männsikor producerar.
Överallt så ser man människor som bär på en typ "pet flaska" med ice te eller vatten i, har de inte en en termos så har de en annan sorts falsk-burs liknande i handen.
Allt dricksvatten köps på dunk eller flaska, vi har sådan tur att vi har en separat kran till dricksvattnet, smidigt att slippa de där dunkarna.
Nästan jämnt när man är ute så hör man ett plingande ljud, som en ko bjällra, då kommer det en trehjulig cykel glidande. I början trodde jag de plingade för att man skulle flytta på sig, men efter lite närmare studering så fattade jag att inte så var fallet. Men jag fattade inte allt förrens Kate berättade att de cykla omkring och samla in flaskor, wellpapp och annat återvinningsmatrila som de sedan säljer på återvinningsstationerna.
En svensk tjej berättade om hur hon sett återvinnings arbetet en gång i början när hon flyttat ner hit. De hade haft med sig en dressman påse ner, som sedan hade fått vara i sophinken på toan. Så stod hon på balkongen en dag och funderade på vad den där lilla gubben höll på med på gatan bredvid deras soprum. Så hux flux fick hon se hur dressmanpåsen kom fram och där satt han och soterade mjuklast, papper, hårdplast och vad det nu mer kunde innehålla.
Det är ju ett hemskt sätt att sotera på men det skänns bättre för samvetet att sakerna återvinns och det ger många ett försöjningssätt.
Annelie i Hangahzou gav sin air sina plast och glasflaskor en dag efter att hon varit och städat hos dem, tjejen blev så glad och tacksam över det så hon nästan gick ner på knä framför Annelei. Så några ören får de nog per flaska?!

På fredag är det helgdag och fabriken är stängd så Mikael är ledig. Lite påskledighet som Mikael sa.
Jag erbjöd sill och ägg, då var Mikaels komentar, håå köttbullar. Igår var jag ute och köpte färs så jag stekte köttbullar för att impa på mitt hjärta.
Qinmin är ungefär som våran allahelgon, de bränner dyra papper som ska bli pengar till de döda. Inte för att jag fatta vad de döda ska ha pengar till, men det är nog bra till något. Tro även att de pyntar sina gravar, ska nog förstöka ta sig till någon kyrkogård och se hur det ser ut.
Men framför allt så ska det bli skönt med en extra ledig dag tillsammans med sin älskling. Förhoppningsvis behöver han inte jobba denna helgen, det har han nog gjort varje helg hit in tills. Förra helgen satt han med statistik och svor och bad mig om hjälp, jag var ju den rätte att be om hjälp. För mig vad det bara en massa siffror i kolumner. Hade han frågat hur man trä en symaskin, då hade jag mer än järna hjälpt honom. 

Jag har behöft köpa nya glasögon länge, glasen är så repiga! När jag började kolla på nya i höstas hemma så skulle de kosta runt 4000 kr, då kom snåljåpen fram. Mikael hade hört talas om en glasögonmarknad här i Shanghai, så jag väntade.
Så efter bara någon vecka här nere gav vi oss av till stationsområdet och letade rätt på marknaden. Hade vi inte vetat vad vi skulle leta efter hade man aldrig gett sig in i det området och absolut inte nerför den trappan som ligger i en trång återvändsgränd, runt hörnet och ner i undergjorden.
Väl där så visste man inte vart man skulle börja, sååå otroligt många par bågar. Men efter att ha provat en hel massa så hittade vi varsit par som föll i smaken. Mikael fick göra synundersökning men där jag handlade så kollade de av mina gamla glas och gjorde en kopia av dem, kanon tänkte jag. Hon som gjorde jobbet kunde ingen engelska men innanför disken var det en kille som tolkade åt oss, vi antog ju att han jobbade där, men så var inte fallet upptäckte vi efter en stund när vi pratade på. Han var där och shoppade och var snäll och hjälpte oss. Mikael blev nöjd med sina glas, men jag tyckte det gungade lite. Men jag lydde Mikaels råd att prova dem ett tag, det kan ju vara lite ovant till en början. Fast  att jag tyckte bågarna var så snygga ijämförelse med mina gammla så svajade det lite för mycket för att vara bra.
Mamma hjälpte mig att få receptet från optiken hemma så vi gav oss dit igen, stängt pga nyårsfirande. Typiskt.
Åkte dit igen, då hade Robban kommit hit så han fick följa med ner i undergjorden där allt gunga lite när tunnelbanetågen kommer in på stationen.
Vi försökte förklara med hjälp av teckenspråket att dessa glas inte var bra utan att jag vill ha de som stod på pappret. Hon tjattrade på något på kinesiska som vi inte fattade ett ord av, men i jämte oss stod en tjej som översatte ett par ord. Expediten dillade något om att det inte var hennes fel, för mig spela det ingen roll vems fel det var utan att jag ville ha nya glas som jag skulle betala för. Efter lång tid blev det bestämt så.
Jag och Robban for dit på avtalad tid, tro ni de var färdiga då, o nej. De gick runt där och inte fatta jag vad de höll på med men tiden gick och jag började bli otålig. Hux flux började de göra synundersökning på en annan istället för att göra färdigt mina glasögon som de påbörjat. Då sa jag något på engelska och de verkade fatta det för då blev de färdiga. Men guu vad det gungade då. Hela havet storma kan man kalla det. Då var jag så trött på allt så jag tog dem, betalade och gick därifrån och lovade mig själv att aldrig gå till det ståndet.
Vi blev rekomenderade ett ställe så med nytt mod tog vi oss dig igen, med glasögonen och det handskrivna receptet. Expediten läste av de nya glasen och jag visade receptet, hon bara skakade på huvudet och skrev ned styrkan på de nya glasen. Det var nog inte en siffra som stämde, engelska pratade hon oxå. Beställde nya glas, det skulle ta ett par dagar pga att de fick beställa hem just de glasen, ingen fara bara det blir bra.
En solig måndag f.m. åkte jag och Kate dit, hon hade beställt ett par progresiva glasögon och när hon provade de så var det nog inte ett enda rätt. Mycket om och men så var vi färdiga i det båset och gick vidare till "mitt". Där var det ju bara att hämta dem, trodde jag. De var inte bra! Efter frågor, frågor och åter frågor så kom det fram när de läst av glasen att de förväxlat höger med vänster. Håååå
Dit igen, visst nu såg jag men inte kunde jag använda dem när jag var på pärlgruppen precis efter att jag hämtat dem.
Jag var bara så trött på allt som gällde glasögon, men så ville IT-teknikerna som var inne i Shanghai en dag dit och titta. Och när vi ändå skulle dit så tog jag med mina fina bågar med svjande glas i. De gjorde synundersökning och mätte glasen, det var rätt glas. Det enda de behövde göra var att vigda näskuddarna så att glasen kom lite lägre, kanon!
Men guu vilken tid allt har tagit, ca 7 veckor! Kankse jag skulle ha betalat 4000 kr och sluppit allt. Men nu funka allt fint och jag är super nöjd över mina nya snygga bågar. Fundera på ett par till, vill ha ett par röda. Få se om veckopengen räcker till det?

Varför döptes det japanska Bonsai trädet till Svempa?
Mikael var som sagt stolt som en tupp och satt på kvällen och bara tittade på sitt nyinköpta träd som stod där praktfullt i fönstret.
När vi hade gått och lagt oss pratade han om trädet och benämde trädet som, han. Då tyckte jag att det skulle få ett namn. Vi föreslog en massa namn, mina förslag slogs ner direkt, inte så oväntat.
Så sa Mikael:
-Det ska heta Svempa.
-Varför då? Jag fattade ingenting. Svempa är ju Svempa i Målskog.
- Just därför, svarade Mikael. Kort och vid. Vi älskar  ju alla honom.
Det är ju SANT! Tro inte det finns någon som inte gillar "vår" Svempa i Målskog. Jo kanske jag när jag var mindre, men då bara i typ 5 sek när han retades som mest. Men retades han inte så såg man till att han gjorde det, för det är ju det som är grejen.

Helgvädret var inte det vi önskat. Veckan om gick var det toppen väder så man hade ju hoppats på att det skulle fortsätta över helgen men så blev det inte. Som tjejerna på pärlgruppen sa, det närma ju sig helg och då kommer det dåliga vädret.
Vädret var grått och + 12 grader.
Vi fikade på starebax tillsammans med Jerry och Annelie som hade tagit sig in till storstaden.
Vi besökte pärlmarknaden, men efter 10 minuter var Mikael trött på pärlor så han köpte sig en T-shirt  en våning ner.
Med hjälp av min knapphändiga vägbeskrivning lyckades vi ta oss till blomstermarknaden och Mikael tyckte det var riktigt roligt. Han ville ha ett japanskt Bonsai träd, min enda komentar va, du bestämmer vad vi ska ha i fönstret i vardagsrummet. Jag vet ju vem som får ta hand om det, samtidigt som jag ville bestämma de andra blommorna så då fick han köpa vad han ville. Stolt som en tupp inhandladade han ett ca 30 år gammalt Bonsai träd, jag fick dock vara med och välja kruka.
Jag köpte nya orkideér för de gamla hade blommat över, två ljusgula orkideér, en vit miniorkideé (söt) och en murgröna för Y110, toppen pris! Köpte liljor, vas och tyg blommor som vi får plocka fram när de levande har vissnat.
En grill hittade vi, billig och liten, bra? Så vi håller tummarna för att kunna använda den till helgen.
Två toppen resturang besök lyckades vi oxå med. Vi har sökt efter en bra resturang nära oss och vi fick ett tips av Kate om en Thai resturang 10 minuters promenad från vårat. Det såg inte mycket ut för världen utanför men väl inne var det väldigt tränigt med grå semenstväggar, stilrena möbler, coola tavlor, bra servic och god mat! Mätta och goda traskade vi hem och intog TV soffan med godis skålen framför oss.
Lördags kvällen blev vi medbjudna till en kinesisk returang av Kate och Stefan. Kines maten var nog inte 100 % äkta kines mat, lite lyxigare men kanon god. Även där bra servic, något man inte är bortskämd med här nere.
De tog oss även till två pubar på vägen hem, på den sista drack jag kaffe och vatten, tyckte inte jag behövde något mer med % i då. Nöjda, trötta och goa under fötterna traskade vi hemmåt i regnet. Jag hade glömt vårt paraply i taxin, men jag flörtade med Stefan så jag var torr när vi kom hem, värre var det  med Mikael och Kate.....

Måndagen den 24/3 fick Frida och Håkan utanför Alvestad en liten flicka, Klara.
Alla mår bra och vi önska er all lycka till!
GRATTIS!